Gammal text som jag skrev i våras till Frida
jag blir rent ut av galen av detta att bara sitta hemma och stirra in i väggen, vill komma bort härifrån skaffa någonting själv slippa allt bara vara för mig själv så underbart.Har ni aldrig känt känslan när man blir irriterad på allt & alla och vill bara försvinna där igen annan finns? till en annan värld där allt är rätt och ingenting fel, allt är perfekt men tyvärr så finns inget som heter perfekt det är bara nått som man tror finns. När en människa säger ''hon/han är perfekt'' så tänker man till jo men det finns INGENTING som är perfekt inte ens du fast man själv tycker det.Det kliar i mina händer men måste hålla tyglarna i styr men det går inte, enda som går är att sitta och skriva av sig och lossas som ingen annan ser det och att ingen bryr sig som man själv tror.Sen du lämnade oss så känns allt som det är åt helvete allt är mörkt, man försöker att vara så glad som möjligt och skrattar till ibland men längst inne i hjärtat så gör det ont, det gör så ont.Du har gjort ett sår i mitt hjärta som aldrig kommer att läka, och jag hatar dig för det men jag älskar dig mest av allt på samma gång..Saknar dig som in i norden! Att tappa en vän är det jobbigaste som finns, att kunna gå vidare.. Tanken på att du ej finns här ibland oss nå mera gör mig sårad,aldrig får jag höra ditt skratt ditt underbara leende.. Det gör mig ledsen, förkrossad med andra ord. Alla har vi svåra perioder i livet men har haft det för länge nu sedan jag var liten.. Alla säger att det kommer fixa sig att det kommer bli som vanligt, men det är en lögn ingenting blir som vanligt när man har mist sin bästavän som man har älskat av hela sitt hjärta som var som en syster för en. Min högsta önskan är att få dig vid liv att detta aldrig hade hänt, att kunna spola tillbaka tiden och få detta ogjort, livet hade varit en dans på rosor då men nu är det mörkt så mörkt..Ville bara säga att jag saknar dig så det skär i hjärtat Frida, att tänka på att aldrig få se dig igen gör mig rädd känslan går inte att beskriva, det känns så overkligt världen är orättvis!


Kommentarer
Trackback

